Vem vill fläka ut sig? Inte då jag!

Pärlälven - liten bild

På väg till stugan vid Karatssjön. Det är fredagen den 19 april 2013. Stugägaren och hans barnbarn kör före för att visa vägen till familjens stuga som vi ska hyra under ett okänt antal dagar.

Oj, så allvarligt och samtidigt spännande det känns, säger jag till Gabriella som sitter i passagerarstolen. ”Det känns ungefär som när jag skulle gå 15 mil mellan Kvikkjokk och Vaisaluokta med 22 kg på ryggen, då när jag var runt 16 år. Då hade jag berättat vitt och brett för de som ville höra, att jag skulle fjällvandra. Det var högst ovanligt i Vuollerim på den tiden och jag såg många höjda ögonbryn och ifrågasättanden, typ: –Vaddå 15 mil? –Men, är du riktigt klok? –Ska du leka turist? 

Nunjes

Flämtande, stånkande, stönande fick jag av mig ryggsäcken. Det var där och då, vidden av det hela slog ned som en bomb i mig. Va?!!! Har jag bara gått 9 kilometer? Milde blåröda apsvansar!!! Jag var totalt slut. Kunde inte för mitt liv se hur jag skulle orka gå ytterligare 141 kilometer. Ryggsäcken grävde in sig i mina axlar, ryggen värkte, benen darrade. –Det här går inte. Jag avbryter och åker hem, tänkte jag. Men sedan insåg jag att det fanns någonting som var ännu värre än det, nämligen tanken på att skamset komma hem till byn med oförrättat ärende. –Nej, nej, nej, ropade det inom mig, det är inte ett alternativ.

Det tog fem dagar att ta sig till Vaisa. Det var då jag lärde mig att när man tror att det inte finns några krafter kvar, så har man så ofantligt mycket mer kvar!”

Karatssjön

vägen till Karats litet fotoNu före avresan på väg till stugan vid Karatssjön har jag gjort en liknande sak, nämligen talat om varför jag sticker till fjälls och vad jag planerar att få gjort. Att Gabriella och jag skall fokusera på två hemsidor, en för mig och att bygga vidare på en hemsida för ett företag.

Där bakom ratten känner jag ett stort MOTSTÅND. Trodde att jag jobbat mig igenom motståndet mot att göra en hemsida, men motståndet känns fortfarande ofantligt starkt.

Jag vet att jag måste ta mig igenom det och vet av erfarenhet att för att lyckas måste jag lyfta fram motståndet i ljuset och förstå vad det handlar om.

Hittar tre olika orsaker till motstånden.

  1. Vem vill fläka ut sig, inte då jag! Men, jag inser att jag måste fläka ut mig och berätta vem jag är och vad jag står för. Jag vet att jag inte har något att dölja. Däremot har jag upplevt hur fakta och sanning ofta har förvanskats till oigenkännlighet, under de sista tio åren. När någon vill söka fel, så kan de alltid vinkla, vända på ord, förvanska – för att försöka få det att stämma med deras bild. Äsch, numera är jag helt orädd för vad andra skall tycka och tänka. Klart!
  2. Stort motstånd att fokusera på mig, när det finns så mycket annat som jag upplever är viktigare att lägga tid och kraft på. Jo, men för att jag skall kunna lägga tid och kraft på att bidra måste jag dela med mig om vem jag är och mina erfarenheter. Klart!
  3. Motstånd, då jag inte vet hur jag bäst hanterar det jag utsatts för under det sista decenniet. För mig har det varit och är viktigt att inte döma eller peka finger, inte på något vis gå i försvar, då det inte finns något att försvara. Jag har fortfarande inte klart för mig hur jag bäst kan ge en tydlig och rak bild utan att hänga ut de som förtalat mig i media och i byn. Vet med andra ord inte hur jag delar med mig på bästa sätt, men det får ge sig allteftersom jobbet görs. Det finns noll behov av att försöka bevisa mig vara det ena eller det andra. Istället är intentionen att bjuda på vad jag kan tänkas ha att bjuda på och dela med mig av. Klart!