Onödig ilska, irritation och frustration

Var till storstan häromdagen och kom på att jag måste skriva lite om det. ”P” är en god och nöjd vän som sällan uttrycker upprördhet över någonting. Av någon anledning började vi prata om Facebook och nätet. P sa att hen inte ens har en dator och så kom det en lång harang om hens frustration över nära och kära som spenderar massvis med tid på nätet. Att det var ett stort irritationsmoment för P var fullkomligt klart.

Själv lyssnade jag mest och det var först senare som jag insåg hur ”snål” jag var som inte delade med mig av vad jag har förstått.

Jag gillar verkligen att köra bil. Musiken, farten och trafiken är spännande för mig. Det får mig att känna mig så levande. Men förr i tiden blev jag ofta arg, irriterad och frustrerad över de som låg i omkörningsfilerna och bromsade upp mig som ville hålla en högre hastighet. Humöret dalade, jag dömde och dök in i ”irritationshålet”. Mumlade otrevligheter för mig själv och borta var nöjdheten och frihetskänslan.

Så en dag vaknade jag upp! Jag menar, jag insåg hur knäppt det var att låta en annan person få makten att förstöra ”min dag”.

Kanske var det då jag insåg att allt jag någonsin har makt över är mig själv och hur JAG VÄLJER att reagera. Jag beslutade mig för att ta ett krafttag och få ett slut på ”knäppheten”. Sedan var det bara att börja träna på att inte ge bort makt i olika sammanhang.

Sannolikheten att P någonsin kommer att läsa det här är nog liten, men vem vet kanske någon annan får ut något av det.

Den 38:e gången trillade polletten ner

Jag hade ställt frågor till mig själv om olika saker på ett nytt sätt under en tid. Då var jag gift med den andra stora kärleken i mitt liv, som var en härlig man på många sätt. Men visst fanns det tillfällen då han gick mig på nerverna. Jag hade kommit så pass långt att jag insett att varje gång jag irriterar mig på någon annan så finns det ALLTID någonting som jag kan hitta och uppjustera inom mig själv. Det handlar alltså inte så mycket om den andra personen, som det handlar om att hitta och ta hand om ”knapparna” jag ger personen makt att trycka på hos mig själv. Även om jag insåg att det handlade om mina dömanden och projiceringar när jag pekade finger på en annan person så tog det många, många gånger innan det landade fullt ut i mig. Jag var övertygad om att mannen i mitt liv måste var undantaget på regeln. Jag ställde mig frågan:  ”Men den HÄR gången handlar det väl ändå BARA om HONOM?” Varje gång insåg jag att nej det handlar om mig själv.” Trots det fortsatte jag försöka hitta undantaget, i olika situationer när jag irriterade mig på någonting hos honom.

Men den 38:e gången trillade polletten äntligen ner. Jag insåg att när någon eller någonting gör mig ilsken, arg, irriterad osv, så handlar det alltid – utan undantag – om något hos mig själv! Så fort jag DÖMANDE försöker peka med ett finger på någon annan pekar alltid tre fingrar tillbaka på mig själv. Enkelt! Då är det bara att fortsätta att jobba på att sluta döma.

Om vi kunde seFörståelsen ändrade mitt liv på ett bra sätt. Jag började målmedvetet arbeta på att göra mig av med alla dömanden. Insåg snabbt att för att kunna lyckas med det måste jag jobba bort ALLA tänkbara värderingsskalor. Det var en rolig process och jag frapperades över hur otroligt mycket tyst dömande jag hade hållit på med. Tack vare det jobbet är det idag väldigt sällan som andras val att bete sig kan få makt över mig, få igång mig. När och om det sker så vet jag hur jag lätt kan ta hand om mina reaktioner.

Det var stort att ta in på djupet att ALLT JAG NÅGONSIN HAR MAKT ÖVER ÄR MIG SJÄLV och hur jag väljer att reagera till vad andra säger och gör. Måste sägas igen, tack och lov att jag hade valt att gå igenom den processen före allt förtal jag och andra utsatts för.