Alla har viktiga pusselbitar

tvt b c 7Vi var alla eniga om vilken färg vi skulle ha på träpanelen kring fönstren på den stora industribyggnaden som köpts och som vi nu målade om utvändigt. Det var åtta personer som var överens om en beige färg. Så plötsligt såg jag Ray som stod en bit bort – honom hade vi alla glömt att fråga. Det var viktigt att även han fick möjlighet att tycka till om färgen. Han fick se färgen alla åtta enats om och fick frågan vad han tyckte.

– Nej! Sa han med eftertryck. Sedan gick han bort till en björk och plockade ett skirt grönt löv.

– Den här färgen ska det vara!

Vi alla, som nyss varit rörande överens om färgen beige nickade instämmande. Självklart! DEN färgen var det. Ray’s input tog färgvalet till en ny nivå som kändes kanonbra för allesammans. Tänk hur viktigt det är att öppna upp för och ta in allas synpunkter och att alla bygger på med sina förståelser och pusselbitar i ett fritt teamwork.

Det tar mod att inte vika sig för majoriteten, utan vara sann till sin egen känsla. Tack vare att Ray sa vad han visste var det bästa och att det fanns noll prestige och ingen som kände sig ”trampad på tårna” bland de andra åtta, så har byggnaden en färg som sticker ut på ett härligt sätt med det gröna runt fönstren.

Den 38:e gången trillade polletten ner

Jag hade ställt frågor till mig själv om olika saker på ett nytt sätt under en tid. Då var jag gift med den andra stora kärleken i mitt liv, som var en härlig man på många sätt. Men visst fanns det tillfällen då han gick mig på nerverna. Jag hade kommit så pass långt att jag insett att varje gång jag irriterar mig på någon annan så finns det ALLTID någonting som jag kan hitta och uppjustera inom mig själv. Det handlar alltså inte så mycket om den andra personen, som det handlar om att hitta och ta hand om ”knapparna” jag ger personen makt att trycka på hos mig själv. Även om jag insåg att det handlade om mina dömanden och projiceringar när jag pekade finger på en annan person så tog det många, många gånger innan det landade fullt ut i mig. Jag var övertygad om att mannen i mitt liv måste var undantaget på regeln. Jag ställde mig frågan:  ”Men den HÄR gången handlar det väl ändå BARA om HONOM?” Varje gång insåg jag att nej det handlar om mig själv.” Trots det fortsatte jag försöka hitta undantaget, i olika situationer när jag irriterade mig på någonting hos honom.

Men den 38:e gången trillade polletten äntligen ner. Jag insåg att när någon eller någonting gör mig ilsken, arg, irriterad osv, så handlar det alltid – utan undantag – om något hos mig själv! Så fort jag DÖMANDE försöker peka med ett finger på någon annan pekar alltid tre fingrar tillbaka på mig själv. Enkelt! Då är det bara att fortsätta att jobba på att sluta döma.

Om vi kunde seFörståelsen ändrade mitt liv på ett bra sätt. Jag började målmedvetet arbeta på att göra mig av med alla dömanden. Insåg snabbt att för att kunna lyckas med det måste jag jobba bort ALLA tänkbara värderingsskalor. Det var en rolig process och jag frapperades över hur otroligt mycket tyst dömande jag hade hållit på med. Tack vare det jobbet är det idag väldigt sällan som andras val att bete sig kan få makt över mig, få igång mig. När och om det sker så vet jag hur jag lätt kan ta hand om mina reaktioner.

Det var stort att ta in på djupet att ALLT JAG NÅGONSIN HAR MAKT ÖVER ÄR MIG SJÄLV och hur jag väljer att reagera till vad andra säger och gör. Måste sägas igen, tack och lov att jag hade valt att gå igenom den processen före allt förtal jag och andra utsatts för.