Jag fick ett brev

Jag fick ett brev från ”J” som uttrycker att hen upplever utanförskap i samhället hen flyttat till. Här kommer ett svar.

Hej ”J”

Glad för ditt brev. Men det är trist att läsa att du upplever dig stämplad, sedd som utböling och ”märkligt oegen”, sedan du flyttat till din nya ort. Själv har jag inte erfarenheten av att bo där.

Jag kan verkligen förstå att det varit jobbigt för dig. Själv har jag utsatts för en hel del dömande, förtal och smutskastning under de senaste 10 åren, som skulle inneburit att jag upplevt att mitt liv var förstört om jag inte hade landat en hel del insikter.

Här är några av dessa:

  • Att allt jag någonsin kan ha makt över är mig själv och vilka val jag väljer att göra i det lilla.
    Sedan upptäckte jag att även de stora valen blir betydligt lättare att göra när de små valen är på plats. När jag valde att ta in denna insikt hela vägen in i mig upplöstes också behovet att försöka bevisa mig på olika sätt för andra.
  • Att välja att inte döma andra.
    Det innebär inte att jag håller med när någon ”beter sig”. Men genom att välja att inte haka på deras beteenden och gå och älta vad som skett, får de inte någon makt över mig.
  • Att alla människor är goda längst innerst inne.
    För mig har det varit en viktig nyckel för att kunna upphöra med dömande av andra.
    När en person eller personer har betett sig illvilligt på olika sätt kan jag påpeka de faktiska felaktigheterna utan ”dömandepåhäng”. Effekten blir att motparten sällan känner behov av att gå in i försvar. Istället kan man prata lugnt och sansat om situationen. Anledningen är att man pratar om händelsen och inte personen.
  • Att ta in att jag inte är ett dugg bättre, mer, duktigare än någon annan och inte heller sämre eller mindre än någon annan, har också varit viktigt för mig och i möten med andra.
  • Att alla har viktiga pusselbitar att bidra med.
    Min erfarenhet är att oftast finns det en medveten förståelse till grund för någons beteende, men att den medvetna förståelsen ofta blir behängd med dömande, ”wantings, needings, longings” eller förväntan.

Jag kan lova att träningsmöjligheterna har varit många under de sista 10 åren.

Håller tummarna för dig. Hör gärna av dig igen om du känner för det.

Annchristine

Alla kan göra en skillnad

Jag VET att alla är födda goda och att man alltid har ett val. När man väljer att se människor för vem de verkligen är och inte känner sig för mer eller för mindre, blir det lätt att engagera sig och bidra, lyssna, dela med sig av vad man själv ser och förstår som kan betyda mycket för den andre. Vad som har frapperat mig är hur lika vi är oavsett var vi bor i världen och hur lite det krävs för att känna sig sedd.

SONY DSCJag minns ett kort möte med en taxichaufför i ett land i Asien. Vi kom att prata om döden och han berättade om sin enorma rädsla. Jag bjöd då på min syn på döden, som han upplevde var mitt i prick. När resan var slut, sade han:
–Det här samtalet har förändrat massor, för mig.

Att medmänskligt bry sig

Ett par var skrämmande nära skilsmässa, något som ingen i deras närhet visste om. Att det kom fram berodde på en enkel fråga från mig till kvinnan om hur familjen tänkt fira den närmaste storhelgen. För mig ringde en varningsklocka när hon berättade att mannen planerade att spendera helgen ensam i en stuga. Jag frågade: –Men hur är det egentligen i relationen? Hon uttryckte att det inte alls var bra. –Och vad vill du? Hon svarade att hon ville att hela familjen skulle fira helgen tillsammans.

Senare i ett samtal tillsammans med mannen och kvinnan blev det tydligt för mig, att mannen var ytterst nära att helt stänga dörren för relationen. Min erfarenhet är att när en relation har gått så långt att den ena stänger dörren helt, så går den inte längre att öppna. Mannen fick frågan om han kunde tänka sig att öppna upp och jobba för att hitta en lösning på deras relation. –Ja, det kan jag väl, svarade han. Jag sa: –Det räcker inte. Antingen tar du ned garden helt och öppnar upp för att göra din del för möjligheten att ni kan mötas helt och fullt, annars är jag inte beredd att assistera. Mannen uttryckte att han beslutat sig för att delta helt och fullt i ett arbete för att undersöka om det finns en framkomlig väg för deras relation. Kvinnan får samma fråga och beslutar sig för att göra detsamma. Vi skakar hand på det.

Efter några samtal med total respekt för deras eget val i varje steg, hade de båda insett sina egna respektive delar i det som såg ut att vara avgrundsdjup i relationen. Det var härligt att se hur de efter bara en kort tid satt tätt ihop i soffan som nykära tonåringar! Mannen uttryckte senare: –Tack för att du valde att bry dig om vår relation, såg, lyssnade och bidrog till att vi gemensamt kunde se, bryta ned osynliga barriärer vi byggt upp och komma fram till en härlig nystart tillsammans.

Den 38:e gången trillade polletten ner

Jag hade ställt frågor till mig själv om olika saker på ett nytt sätt under en tid. Då var jag gift med den andra stora kärleken i mitt liv, som var en härlig man på många sätt. Men visst fanns det tillfällen då han gick mig på nerverna. Jag hade kommit så pass långt att jag insett att varje gång jag irriterar mig på någon annan så finns det ALLTID någonting som jag kan hitta och uppjustera inom mig själv. Det handlar alltså inte så mycket om den andra personen, som det handlar om att hitta och ta hand om ”knapparna” jag ger personen makt att trycka på hos mig själv. Även om jag insåg att det handlade om mina dömanden och projiceringar när jag pekade finger på en annan person så tog det många, många gånger innan det landade fullt ut i mig. Jag var övertygad om att mannen i mitt liv måste var undantaget på regeln. Jag ställde mig frågan:  ”Men den HÄR gången handlar det väl ändå BARA om HONOM?” Varje gång insåg jag att nej det handlar om mig själv.” Trots det fortsatte jag försöka hitta undantaget, i olika situationer när jag irriterade mig på någonting hos honom.

Men den 38:e gången trillade polletten äntligen ner. Jag insåg att när någon eller någonting gör mig ilsken, arg, irriterad osv, så handlar det alltid – utan undantag – om något hos mig själv! Så fort jag DÖMANDE försöker peka med ett finger på någon annan pekar alltid tre fingrar tillbaka på mig själv. Enkelt! Då är det bara att fortsätta att jobba på att sluta döma.

Om vi kunde seFörståelsen ändrade mitt liv på ett bra sätt. Jag började målmedvetet arbeta på att göra mig av med alla dömanden. Insåg snabbt att för att kunna lyckas med det måste jag jobba bort ALLA tänkbara värderingsskalor. Det var en rolig process och jag frapperades över hur otroligt mycket tyst dömande jag hade hållit på med. Tack vare det jobbet är det idag väldigt sällan som andras val att bete sig kan få makt över mig, få igång mig. När och om det sker så vet jag hur jag lätt kan ta hand om mina reaktioner.

Det var stort att ta in på djupet att ALLT JAG NÅGONSIN HAR MAKT ÖVER ÄR MIG SJÄLV och hur jag väljer att reagera till vad andra säger och gör. Måste sägas igen, tack och lov att jag hade valt att gå igenom den processen före allt förtal jag och andra utsatts för.

Varför blogga?

Annchristine i solsken_2

Många har varit på mig under det senaste decenniet och tyckt att jag skall starta en hemsida och börja blogga. Men jag har känt ett sådant stort motstånd mot det. Jag riktar ett varmt tack till ett före detta kommunalråd i Jokkmokks kommun som gjorde att jag bestämde mig för att ta mig igenom motståndet och börja utveckla en hemsida.

Intentionen med hemsidan är att den ska ge en rak och tydlig bild på vem jag är och vad som driver mig. Tanken just nu är att den kommer att bli ganska statisk och inte förändras så mycket. Istället är planen att då och då göra blogginlägg.