Civilkurage

En föreläsning om civilkurage

Fredagen den 28 oktober 2006 hade Brian Palmer från Uppsala Universitet inbjudits för att föreläsa om civilkurage på Folkets Hus i Vuollerim. Jag var där tillsammans med min kompis. Under kaffestunden ställdes frågan: –Är det någon som har exempel på civilkurage att dela med sig av? Kompisen spände ögonen i mig och jag visste att hon tyckte att jag skulle berätta om en händelse i Stockholm ett par år tidigare, där jag stod upp för en för mig okänd kvinna en natt ute på stan.

SONY DSCInitiativtagaren till föreläsningen om civilkurage var samma person som vid olika tillfällen systematiskt och offentligt förtalat mig och mina kollegor i vårt företagsnätverk. Jag var övertygad om att hen hade en dold agenda med arrangemanget. Nu tänker jag spekulera. Kan det ha varit så att hens intention med föreläsningen var att framställa sig själv som en person med civilkurage? Hur som, det kändes verkligen inte som att det var det bästa att jag i det läget skulle berätta min historia, men nu kommer den här istället.

Utekväll i Stockholm

Vi hade haft en kul kväll på stan, min kompis och jag. Hungriga på en natta-macka stannade vi till på en restaurang, hittade ett bord inomhus och beställde mat. Bakom ryggen på min kompis ser jag fem män som är på väg att leda ut en kvinna som verkar helt lealös. Vet inte vad det var – kanske deras njugga leenden och de menande blickar de utbytte med varandra, kanske kroppsspråket, kanske att de alla verkade så nyktra och hon helt borta – men nackhåret reste sig på mig. Jag sa till min kompis att jag måste gå ut och se om jag missuppfattat situationen. En man går iväg från gruppen och jag hinner uppfatta att han går för att hämta bilen. Killarnas flin, hur de pratar och skrattar bekräftar min känsla att risken är stor att kvinnan kommer att bli våldtagen.

Tankarna rusar. Inser att jag mest troligt inte hinner ringa och få dit polisen innan mannen kommer med bilen. Jag ser mig omkring och går fram till folk som sitter på uteserveringen. Kommer inte ihåg exakt vad jag sa, men typ: –Titta, kvinnan behöver hjälp, hon är helt borta och det ser ut som att de har otrevliga planer med henne. Folk tittade på de fyra karlarna med den hängande lealösa kvinnan, sedan tittade de på mig som om jag inte var klok, slutligen tittade de bort. Det blev tydligt att ingen tänkte agera.

Hjälp, vad gör jag! Så känner jag hur jag fylls av en kraft som lättast beskrivs som ett ursinne, men det var det inte, kanske mer en sorts orädd styrka. Jag går fram till karlarna med mer än bestämda steg och säger med hög röst: –MEN VAD HÅLLER NI PÅ MED, SLÄPP HENNE GENAST! Hon är min dotter.

De fyra reagerade med att bli förskrämda, hon släpptes och segnade ned samtidigt som killarna drog iväg från scenen fort som bara den.

rosa blomma - liten bildDet fanns en cementavdelare vid vägkanten och jag lyckades få dit henne. Sedan kommer nog det mest märkliga i hela historien. Jag satt och funderade på vad jag skulle ta mig till med henne. Hon verkade ju vara helt okontaktbar. Men så ser jag hur hon formulerar ett ord med sin mun, när jag böjer mig närmare för att höra vad det är, viskar hon –TACK!

Oj, oj, oj, jag inser att hon har varit fullt medveten hela tiden om vad som var på väg att ske! Det var helt uppenbart att hon drogats, så att kroppen inte lydde. På frågan vad hon heter viskade hon sitt namn. Jag minns det inte idag, men det kan ha varit Helen.

Frågorna hopade sig. Vad gör jag? Hur får jag kontakt med min kompis? Jag tänkte på att maten stod och kallnade och att min kompis satt och bevakade våra handväskor. Jag visste också att jag inte kunde lämna kvinnan, då hon skulle falla ihop på en gång.

Så inträffade det mest osannolika man kan tänka sig! Ett par kom gående arm i arm. De säger –Hej ”Helen”! –Känner ni henne? frågar jag. –Ja, vi bor grannar. Jag berättade för dem vad som hänt.

De blev givetvis förskräckta och sa att de skulle se till att hon kom hem! 

Före kvällen om civilkurage

Min kompis och jag författade ett brev till föreläsaren Brian Palmer när det blev känt att han skulle komma. Kompisen skrev under brevet som mailades. Vill du läsa det får du ta del av det genom att klicka här >>

Tillbaka till Tankar, frågor, upplevelser >>