Vad är den röda tråden?

Intensiva blommor - liten bild–Har du någonsin funderat på vad den röda tråden i ditt liv är? För mig var frågan ny och definitivt inte någonting jag hade ägnat en endaste tanke. Inte ens en gång när jag fick frågan kunde jag hitta svaret på vad röda tråden har varit i mitt liv. Jag fick tipset att göra en resa bakåt i tiden och skriva ned olika händelser jag varit med om. Chansen var större att den röda tråden skulle framträda, bli synligare för mig och lättare att beskriva.

Sagt och gjort! Jag tog en dykning i det förflutna och skrev ned vad som dök upp. 

Sandtjärn i Vuollerim

Räddade en kvinna som höll på att drunkna. Höll själv på att drunkna på kuppen. Det var i Sandtjärn, en sjö belägen i byn Vuollerim. Jag var nog runt 12 år gammal. Hon – som jag inte minns namnet på – var gissningsvis mellan 20-30 år. Hon jobbade på byns klädaffär Björkmans, numera Bytutet.

Mexico

Inbjuden som gästföreläsare i en skola utanför Puerto Vallarta. Skolan hade jordgolv och eleverna var vakna, intresserade och såg ut att vara öppna. Det vill säga alla utom en kille som såg ut som om han var utanför. Han hukade sig och stirrade ned i golvet. På rasten frågade jag läraren om pojken och fick veta att han nog var den som hade det svårast i klassen. Han kom från ännu mer fattiga förhållanden än resten av barnen och blev ofta mobbad. Efter rasten pratade jag om val, att man alltid har ett val i varje situation man befinner sig i. Jag uttryckte att alla barnen har möjlighet att få en bra framtid. Sedan vände jag mig till killen och hörde mig själv säga; –Min känsla är att det kan komma att gå väldigt bra i ditt liv, givetvis baserat på vilka val du väljer att göra.

Några år senare fick jag höra att det hade vänt för honom. Han blev inte längre mobbad av klasskamraterna och verkade mycket mer säker i sig själv.

Seattle

Jag brukade besöka Eagles Club som ligger I ett samhälle utanför Seattle, WA då och då. Där arbetade en kvinna som gissningsvis var i 35 – 40 års åldern. Hon jobbade som servitris och när hon log såg hon så mycket äldre ut, för att hon saknade flera framtänder. Vi brukade småprata. En dag berättade hon att hon var ensamstående med barn.

Funderade på orsaken att hon inte hade fixat sina tänder och en dag tog jag mod till mig och frågade henne. Hon svarade att hon helt enkelt inte hade råd. Jag undrade om hon ville få assistans och hon svarade ja, absolut. Sagt och gjort. Jag kontaktade en tandläkare och berättade om hennes situation och frågade om han skulle kunna tänka sig att hjälpa henne ”pro bono”, helt utan kostnad. Han sa ja till det.

Hon blev jätteglad, men sa att hon måste tacka nej, eftersom hon inte hade råd att ta sig till behandlingarna hos tandläkaren. Då beslutade jag mig att betala henne 50 dollar per gång till bensinen. Det var väl investerade pengar.

Himla så skönt det kändes för tandläkaren och för mig att kunna bidra till att lösa hennes problem. Hon var helt salig och uttryckte hur mycket det betydde för hennes självkänsla. Vad hon uppskattade mest, var att bli sedd. Att det inte var allmosor, utan att några brydde sig jämlikt – från människa till människa.

Tillbaka till Tankar, frågor, upplevelser >>