Tidig förståelse

Jag var runt 5 år och satt och lekte i sandlådan utanför vårt hem. På den tiden låg huset vid gamla Bodenvägen, mitt emot gamla biografen. Nu är huset flyttat och biografen riven. Jag var i min egen lilla värld, när en jämnårig kille som hette Hellsten kom tillsammans med sin äldre bror. Han frågade: –Skall jag skjuta dej? –Jo, det kan du väl göra, tyckte jag. Han siktade rakt mot mig och så small det.

PANG!

Vuollerim,Old,203 liten bildSkottet ekade i nejden. Det gjorde ont i öronen. Träflisorna rök när skottet landade någon decimeter till höger om mig i trät som var runt sandlådan.

Det blev ett oherrans ståhej. Mina föräldrar och några besökare kom utrusande och tog av pojkarna pistolen, med en massa förmaningar. Jag tror till och med att det skrevs om händelsen i Norrbottens Kuriren.

Vilken häftig lärdom, då jag fick klart för mig att jag kunde ha dött bara för att jag ”trott” att det var en leksakspistol han höll i handen.

Det är viktigt att inte säga ja utifrån ”hur det ser ut” utan istället förvissa sig om att det är som det ser ut.

Tillbaka till Tankar, frågor, upplevelser >>