Karin berättar

Annchristine är den sortens vän som jag vet alltid finns där, även om vi ibland inte haft någon kontakt alls under lång tid. Hon är en av mina närmsta och bästa vänner. Våra samtal kan ta alla möjliga vägar! Det är så kul. Fast vi har helt olika bakgrund och är ganska olika till sättet är vi ändå så lika! Båda älskar vi att strukturerat och fokuserat tänka ”utanför lådan”, ifrågasätta vedertagna sanningar och leta nya möjligheter. Hon har verkligen en äkta forskarinställning till livet! Jag, med doktorsexamen, är med all min skolning ”trögare” än hon på att tänka fritt, men i gengäld är jag tränad i att formellt pröva olika påståenden. Att vi inte alltid tycker lika och ibland uttrycker oss med helt olika språk och förklaringsbilder gör samtalen så mycket mer spännande. Vi hittar så gott som alltid en gemensam ”Aha!”-upplevelse i våra filosofi-snack.

Ja, Annchristine finns alltid där, men aldrig för att stryka medhårs eller dalta med en. Det är bra, för sådant gillar inte jag! De gånger jag vänt mig till henne för att bolla idéer har hon bistått mig att ta tag i mina egna möjligheter efter mitt eget huvud, min egen vilja och min egen känsla. Det är helt enkelt guld värt. Hittar jag inte en lösning som känns bra för mig efter att ha pratat med henne, pratar jag med någon mer. Fleras syn på saken brukar göra susen och få pusselbitarna att falla på plats.

Annchristine och jag träffades för 11 år sen. Vi hade båda ett driv att växa som människor. Ändå hade vi på den tiden väldigt olika inställning till hur något sådant kunde gå till. Det ingick inte i min fattningsförmåga att någon helt självklart och naturligt kunde tycka det var kul att upptäcka sina brister, välja att växa av insikterna och sedan öppet dela med sig av erfarenheterna med en sådan inlevelse och energi som hon gjorde. Visst ville jag växa som människa, men helst utan att blotta det som jag då såg som tillkortakommanden. Mycket tack vare Annchristines inspirerande inställning kan jag idag nöjt konstatera att jag associerar växande med glädje och frihet och inte med obehag och rädsla, som det kunde vara tidigare. Och nu bjuder jag själv gärna på erfarenheterna!

Att Annchristine blivit förtalad på det sätt hon blivit är för mig totalt obegripligt. Förtalet stämmer överhuvudtaget inte med den jag vet att hon är. Visst ser jag hur skvaller, förtal och mediadrev finns som fenomen över hela världen, hur de byggs upp och utvecklas. Men det är ändå totalt obegripligt när jag tar in att min kära vän som är så rak, ärlig och omtänksam är utsatt för det värsta förtal jag sett. Det är en så totalt absurd situation. Anledningen att jag kan säga ”det värsta förtal jag sett” är för att jag varit på första parkett och vet att allt förtal är ogrundat.

Annchristine som jag känner henne är helt trygg i sig själv, låter sig inte styras av sociala spel, men bryr sig alltid om sina medmänniskor. Hon lägger ner hela sin själ i det hon gör och bidrar med allt hon har möjlighet att bidra med.

Tillbaka till andra beskriver >>